Tidigt på morgon den 9 april 1940 inleds Nazitysklands invasion
av Danmark och Norge. I Norge möter de tyska trupperna motstånd och Norge
kapitulerar först den 10 juni. I Danmark blev däremot motståndet kortvarigt. Ett
illa utrustat och dåligt tränat danskt försvar hade inte mycket att sätta emot den
tyska armén. Under hotet om att
Köpenhamn skulle bombas av tyskt flyg kapitulerade Danmark kl 06.00 bara drygt
två timmar efter att invasionen inletts.
Denna historiska utvikning föranleder frågan om den tyska
ockupationen av Danmark inte var ett så allvarligt övergrepp på grund av att motståndet
var ringa? Om man läser om hur Torbjörn Björlund som är ledamot i riksdagens
försvarsutskott för Vänsterpartiet uttrycker sig i dagens SvD kan man tro att
det är fallet. Björlund säger följande: ”Det var emot folkrätten och ska
naturligtvis inte accepteras. Samtidigt sköts inte ett enda skott. Det måste
betyda något.”
Vad menar Björlund att det betyder? Om vi gör den historiska
jämförelsen valde Danmark 1940, när de insåg att de inte hade något att sätta
emot den tyska krigsmakten, att kapitulera för att skona danska liv och kunna
behålla ett visst självstyre. På samma sätt valde Ukraina 2014 att inte möta
den ryska aggressionen med vapen då de inte hade särskilt mycket att sätta
emot.
Även fortsättningen av Björlunds uttalande är
anmärkningsvärt: ”Vad vi glömmer bort från vår horisont är hur EU-utvidgningen
påverkar hotbilden mot Ryssland. Utvecklingen går mot att Nato blir EU:s
militära del. Och det finns ju nu många Natobaser som ligger nära Ryssland”.
Menar Björlund att tidigare Sovjetrepubliker inte ska få bestämma över sin egen
framtid. Återigen går det att hänföra resonemanget till Danmark 1940 då
Nazityskland ursäktade sin aggression om att de avsåg att skydda Danmark mot en
förestående brittisk invasion.
Det är för mig ett under hur en rödgrön regering ska kunna
forma en gemensam svensk utrikespolitik med ett vänsterparti som legitimerar ryska aggressioner.