Löfven bluffar om lärartäthet i fristående skolor

Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven gick nyligen ut med uppgiften att stora friskolekoncerner har lägre lärartäthet än genomsnittet för kommunala skolor. Det är en uppgift som vid närmare granskning framstår som en statistisk bluff. 

För att det ska vara meningsfullt att jämföra personaltäthet mellan fristående och kommunala skolor är det också nödvändigt att ta in vilka resurser som går till fristående respektive kommunala skolor. Det bortser Stefan Löfven helt ifrån.

Det finns ett regelverk om att fristående och kommunala skolor ska tilldelas bidrag på lika villkor. Det innebär emellertid inte att fristående respektive kommunala skolor på nationell nivå får lika mycket resurser per elev – detta av två skäl:

1. Andelen elever i fristående skola tenderar att vara högre i landets större kommuner och förortskommuner än i glesbygdskommuner. Eftersom kostnaden för skolan skiljer sig mycket åt mellan olika kommuner är det intressant att studera vilka skillnader som finns mellan olika kommungrupper. I kommungruppen ”större städer” var kostnaden för grundskolan 87600 kr/elev år 2012. I kommungruppen ”glesbygskommuner” var kostnaden 103700. Denna strukturella skillnad innebär i sig att kommunala skolorna i genomsnitt får en högre resurstilldelning än fristående.
2. Även inom en och samma kommun kan resurstilldelningen skilja sig åt mellan kommunala respektive fristående skolor, ofta av helt legitima skäl. Jag har nu fått uppgifter om hur det ligger till i min egen hemkommun Västerås. Där visar det sig att de kommunala skolorna i genomsnitt får 8000 kr mer per elev och år än de fristående. Denna skillnad beror i huvudsak på att de kommunala skolorna dels får en högre tilldelning av så kallad social vikt och dels att det inom den kommunala grundskolan finns flera särskilda undervisningsgrupper för elever i mycket stora behov av särskilt stöd.

Slutsatsen är att det är oseriöst att, på det sätt som socialdemokraterna gör, jämföra lärartäthet utan att också ta hänsyn till resurstilldelningen. Frågan jag ställer mig är om Stefan Löfven inte förstod vilken statistik han presenterade eller om han medvetet bluffar för att vilseleda media och allmänheten för att uppnå egna syften?       

Satsningar på lågstadiet finansierade krona för krona

Det är få som motsäger betydelsen av att satsa på de första skolåren. Det är där en stabil grund läggs för den fortsatta skolgången när alla elever ska lära sig läsa, skriva och räkna. Dessvärre blir ambitioner om sådana satsningar ofta inte annat än läpparnas bekännelse. Det ser vi i Västerås.

Under 2013 och 2014 levererar Västerås stads låg- och mellanstadieskolor sammanlagt in överskott till barn- och utbildningsförvaltningen om i storleksordningen 25 miljoner kronor. Detta samtidigt som andelen elever som når kravnivån i de nationella proven i årskurs 3 är väsentligt lägre i Västerås än för riket i genomsnitt.

Kravet på att stadens låg- och mellanstadieskolor ska leverera överskott hänger i grunden ihop med socialdemokraternas och dess rödgröna kamraters oförmåga att genomföra de strukturförändringar inom grundskolan som under en längre tid har varit nödvändiga.

Moderaterna och Västeråsalliansen har i praktisk handling och i politiska förslag visat på att en annan politik är möjlig. Under förra mandatperioden införde vi i majoritetsställning ett unikt riktat stöd samtliga låg- och mellanstadieskolor för läs-, skriv- och matematikundervisningen på lågstadiet. Vi har dessutom inför såväl 2013 som 2014 motsatt oss de omfattande överskottskrav som riktas mot låg- och mellanstadieskolorna.

Vi driver också frågan om att årskurs 6 ska hållas samman med årskurs 4 och 5 i ett sammanhållet mellanstadium. Detta är logiskt utifrån att de nya läroplanerna är uppdelade i årskurs 1-3, 4-6 och 7-9.  En sådan förändring innebär också att låg- och mellanstadieskolorna stärks. För att klara av att återföra årskurs 6 till låg- och mellanstadieskolorna krävs en tydlig strategisk planering. Västeråsalliansens har därför i barn- och ungdomsnämnden tagit initiativ om att ta fram en handlingsplan för att återföra årskurs 6 till mellanstadiet.

Vår lokala prioritering av låg- och mellanstadieskolorna går också hand i hand med alliansregeringens genomförda och kommande satsningar på fler lärare på lågstadiet, tidigare betyg och mer undervisningstid.

Slutligen vill jag påminna om att satsningar på skolan möjliggörs genom en konsekvent arbetslinje som innebär att 250000 fler är i arbete idag än när alliansen tog över regeringsmakten 2006. Det är med alliansen i ledningen som satsningar på skolan inte bara blir läpparnas bekännelser utan också kan genomföras finansierade krona för krona.

Rätten att välja skola står på spel den 14 september

I valet den 14 september står rätten att välja skola på spel. Samtidigt som vi moderater försvarar föräldrars och elevers rätt att välja skola finns det inom det rödgröna regeringsalternativet starka krafter som vill avskaffa det fria skolvalet.

Vänsterpartiet går längst och har gjort valrörelsen till ett korståg mot det fria skolvalet. Grundtesen är att alla elever ska gå i den skola som kommunen har bestämt. Om det finns särskilda skäl ska en elev och dess föräldrar kunna välja en annan skola.

Det väcker emellertid frågor som väljarna behöver få svar på: Vad definierar vänsterpartiet som särskilda skäl och vem ska enligt vänsterpartiet avgöra om särskilda skäl föreligger när en elev vill välja en annan skola än den anvisade?

Miljöpartiet går inte fullt så långt utan nöjer sig med att vilja förbjuda alla skolor som drivs som aktiebolag. Det innebär att över 4000 skolelever i Västerås får söka sig efter en annan skola. Det är uppenbart att det är ett förslag som i praktiken innebär en kraftig reducering av möjligheten att välja skola.

Socialdemokraterna undviker så gott de kan ge några klara och tydliga svar. Å ena sidan har socialdemokraterna i friskolekommittén enats med alliansen om att ge friskolorna tydliga och långsiktiga förutsättningar. Å andra sidan vill starka krafter inom partiet begränsa valfriheten. Både S-studenter och socialdemokraterna i Skåne vill avskaffa det fria skolvalet.

Vi kan konstatera att det rödgröna regeringsalternativet bestående av vänsterpartiet, miljöpartiet och socialdemokraterna inte förbereder sig tillsammans om vilken politik de vill föra om de vinner valet. Det ligger då i farans riktning att den radikala vänsterlinjen kan få stort genomslag om en samlad rödgrön regeringspolitik behöver förhandlas fram efter valet.

För den som vill försvara rätten för elever och föräldrar att välja skola är det bäst att ta det säkra före det osäkra och rösta för fyra år till med alliansregering den 14 september.

Fler jobb viktigt även för kultur, idrott och friluftsliv

Kulturen, idrotten och friluftslivet engagerar västeråsarna och betyder också mycket för att skapa engagemang och stolthet för vår stad. Västeråsmoderaterna har arbetat fram två program för dessa områden. ”En stad med rikt kulturliv” och ”Idrott och friluftsliv i Västerås”. I de två programmen beskrivs hur vi vill utveckla kulturen, idrotten och friluftslivet i Västerås under nästa mandatperiod.

Ett aktivt föreningsliv med stora ideella insatser betyder mycket inom kulturen, idrotten och friluftslivet - inte minst för barn och unga. För att stärka föreningarnas ekonomi vill i därför höja de kontanta föreningsbidragen för barn- och ungdomsverksamhet med minst 10 procent under nästa mandatperiod.

Inom kulturen lyfter vi fram flera viktiga satsningar på bland annat musikundervisning, kulturarv och stadsbiblioteket. Vi vill införa en musikskolepeng som öppnar upp för valfrihet och ger fler möjlighet att lära sig spela ett instrument. Västerås är en av Sveriges äldsta städer och har ett kulturarv som förtjänar att vårdas och synas bättre. Bibliotekens unika roll att göra litteraturen tillgänglig för västeråsarna ska prioriteras vid inköp av medier. Slutligen tycker vi att det är viktigare att utveckla huvudbiblioteket framför att öppna ytterligare biblioteksfilialer.

Foto: Clifford Shirley

Flera viktiga satsningar på idrottsanläggningar finns i planeringen. Det innebär att stora satsningar kommer att göras på idrotten i Västerås. Det handlar till exempel om ridanläggningar, konstsnöspår, badhus och ny innebandyarena. För att dessutom kunna möjliggöra en höjning av det kontanta föreningsstödet vill vi ha en restriktiv hållning vad gäller att föra in nya satsningar i planeringen. Vidare vill vi tydligöra och vid behov förbättra förutsättningarna för de föreningar som tar ett stort ansvar för de anläggningar de nyttjar.

Mälarstaden Västerås handlar mycket om friluftsliv. Det handlar om att kunna hyra en kajak för att ta en dagstur på Mälaren, att knyta på sig skridskorna och glida ut på isen eller att ha sin egen båt i någon av Västerås småbåtshamnar. För att utveckla friluftslivet och Mälarstaden Västerås ska staden ha ett gott samarbete med föreningar och entreprenörer som är verksamma. Även vandringslederna används av många behöver vårdas och utvecklas. Det gäller inte minst bruksleden som binder ihop friluftslivet i Västmanland. 

  

Foto: Pia Nordlander

I våra program för kultur, idrott och friluftsliv lyfter vi fram flera viktiga satsningar. En förutsättning för att kunna för att kunna förverkliga dessa ambitioner är att arbetslinjen vårdas och utvecklas. Det är bara genom fler jobb som resurser kan skapas för att bygga nya badhus, vårda kulturarvet, utveckla biblioteken eller att underhålla vandringsleder. Den som vill se satsningar inom kulturen, idrotten och friluftslivet bör därför vara skeptisk till de politiska alternativ som förespråkar att vi ska arbeta mindre. En röst på moderaterna i höstens val är en röst för en ansvarsfull politik där vi finansierar viktiga satsningar krona för krona.

Vänsterpartiet legitimerar ryska aggressioner

Tidigt på morgon den 9 april 1940 inleds Nazitysklands invasion av Danmark och Norge. I Norge möter de tyska trupperna motstånd och Norge kapitulerar först den 10 juni. I Danmark blev däremot motståndet kortvarigt. Ett illa utrustat och dåligt tränat danskt försvar hade inte mycket att sätta emot den tyska armén.  Under hotet om att Köpenhamn skulle bombas av tyskt flyg kapitulerade Danmark kl 06.00 bara drygt två timmar efter att invasionen inletts.

Denna historiska utvikning föranleder frågan om den tyska ockupationen av Danmark inte var ett så allvarligt övergrepp på grund av att motståndet var ringa? Om man läser om hur Torbjörn Björlund som är ledamot i riksdagens försvarsutskott för Vänsterpartiet uttrycker sig i dagens SvD kan man tro att det är fallet. Björlund säger följande: ”Det var emot folkrätten och ska naturligtvis inte accepteras. Samtidigt sköts inte ett enda skott. Det måste betyda något.”

Vad menar Björlund att det betyder? Om vi gör den historiska jämförelsen valde Danmark 1940, när de insåg att de inte hade något att sätta emot den tyska krigsmakten, att kapitulera för att skona danska liv och kunna behålla ett visst självstyre. På samma sätt valde Ukraina 2014 att inte möta den ryska aggressionen med vapen då de inte hade särskilt mycket att sätta emot.

Även fortsättningen av Björlunds uttalande är anmärkningsvärt: ”Vad vi glömmer bort från vår horisont är hur EU-utvidgningen påverkar hotbilden mot Ryssland. Utvecklingen går mot att Nato blir EU:s militära del. Och det finns ju nu många Natobaser som ligger nära Ryssland”. Menar Björlund att tidigare Sovjetrepubliker inte ska få bestämma över sin egen framtid. Återigen går det att hänföra resonemanget till Danmark 1940 då Nazityskland ursäktade sin aggression om att de avsåg att skydda Danmark mot en förestående brittisk invasion.

Det är för mig ett under hur en rödgrön regering ska kunna forma en gemensam svensk utrikespolitik med ett vänsterparti som legitimerar ryska aggressioner.

Problemlösning förutsätter kunskaper

Efter att ytterligare en PISA rapport nu har landat i offentligheten tar skoldebatten ytterligare fart. Innan jul presenterades PISA 2012 där det visade sig att svenska 15-åringars kunskaper i matematik, naturvetenskap och läsförståelse fortsätter att sjunka till en nivå under genomsnittet för OECD.  En reaktion från många var att denna undersökning bara mäter en begränsad del av skolans uppdrag.

Ofta framhålls att svenska elever kanske inte är så duktiga på att lära sig saker utantill, däremot är de kreativa och duktiga på att lösa problem. Denna föreställning fick sig dock en allvarlig törn igår när resultaten från ett kompletterande PISA-prov, som mäter just elevernas förmåga att lösa problem, presenterades. Även i detta prov presterade svenska elever strax under genomsnittet för OECD.  

Personligen är jag inte så förvånad över resultaten. Min uppfattning är nämligen klar. Gedigna ämneskunskaper är viktiga för förmågan att lösa avancerade problem. Det är just kring detta som mycket att alliansregeringens skolreformer har handlat om. Tydligare kursplaner och kunskapskrav, säkerställa ämnesutbildade lärare till alla elever, tidigare betyg, matematiklyft, utökad undervisningstid och mycket mer. Dessa reformer trädde i kraft först efter att de 15-åringar som deltog i PISA proven 2012 hade lämnade grundskolan. PISA 2012 är därför inte en utvärdering av regeringens skolpolitik utan ett basvärde som reformerna i en framtid kan utvärderas utifrån.


Utöver de redan genomförda reformerna har alliansen aviserat satsningar på fler lärare och speciallärare på lågstadiet, ett särskilt mål för läsning i årskurs ett och betyg från årskurs fyra. Även dessa reformer bidrar till att utveckla undervisningen och förstärker skolans kunskapsuppdrag. 

Skolverket pekar på att förmågan att lösa problem har stark koppling till kritiskt tänkande, kreativitet och uthållighet. Det är då särskilt intressant att svenska elever är relativt bra på de enkla statiska uppgifterna där all information från början finns presenterad i uppgiften men sämre på de svårare interaktiva uppgifterna där eleverna behöver bearbeta informationen för att komma vidare och kunna lösa uppgiften.

Svenska elever klarar sig också förhållandevis väl i de inledande delarna av problemlösningen, det vill säga att undersöka och förstå uppgiften, däremot klarar de sig sämre i de avslutande delarna som handlar om att kontrollera och reflektera över uppgiften.

Det tycks som om en viktig aspekt av de fallande svenska skolresultaten återigen kan härledas till attityden till skola och utbildning i Sverige. Det handlar om motivation, om uthållighet och viljan att arbeta för att nå resultat. Här faller ett stort ansvar på hela det vuxna Sverige. Det är orimligt att tänka sig att skolan ensamt genom förbättrad undervisning kan skapa en drastisk förbättring om svenska skolelever inte bär med sig en känsla till skolan av att vad de gör i skolan är viktigt för deras framtid.  

Jag välkomnar tidigare betyg

Idag skriver alliansens partiledare på DN debatt om att betyg bör ges från fjärde klass från och med 2017. Vi moderater slog i samband med partistämman 2013 fast att vi på sikt vill ha betyg från årskurs 3. Jag välkomnar därför beskedet om att alliansens fyra partier nu är överens om tidigare betyg.

Att tidigarelägga betygen från årskurs sex till fyra innebär inte, såsom det ibland ges sken av i debatten, ett nytt betygssystem. Det betygssystem som gäller sedan 2012 ligger fast - förändringen handlar om att betyg ska ges två årskurser tidigare.

Redan idag ska lärarna i årskurs fyra och fem bedöma eleverna utifrån kunskapskraven i årskurs sex. Den stora skillnaden är att bedömningen med betyg inte bara kommer att handla om eleverna når upp till den lägsta godkända nivån (E) - utan också om eleven når kunskapskraven för de högre betygsstegen. Det är en välgörande förändring som tydligare sätter fokus på att alla elever har rätt att utveckla sin fulla potential i skolan.

Det är också logiskt att kravet på de skriftliga omdömena tas bort för årskurs fyra och fem då syftet med att införa dessa omdömen var att tydligare än tidigare informera elever och föräldrar om kunskapsutvecklingen även i de årskurs där betyg inte ges.

Även förslaget om digitalisering och extern rättning är positivt. Det innebär att alliansen har lyssnat på de lärare och rektorer som pekar på den omfattande arbetsbelastning som rättningen av nationella proven innebär. En central rättning bör också leda till en ökad likvärdighet vad gäller rättningen av de nationella proven. Det är viktigt för provens legitimitet som normgivare för betygssättningen.